Under 50 :D!!!
Vad är det jag har gjort under 50? 50 vadå?
Jag har sprungit milen på under 50 min idag, närmare bestämt 48 minuter och 58 sekunder!
Jag kan inte beskriva min känsla, det går inte att sätta ord på det jag känner just nu. Jag är så glad, lycklig, imponerad, stolt...ja, jag skulle kunna hålla på hela natten :P. Det kanske är så att vilan från det långa löppasset förra veckan gjorde sitt, vad vet jag?
Känslan jag hade innan rundan idag var att jag var seg, men när jag väl fick i mig en Celsius och lyssnade på lite peppande musik blev jag faktiskt otroligt taggad. Efter att värmen utomhus hade lagt sig lite hoppade jag i min "I-form loppet" t-shirt och mina nya löparbyxor, satte upp håret i en knut och snörade på mig skorna. Gick ner till ån och kände redan från start att jag var pigg och hade ett bra flyt. Jag VET att jag kan mer än vad jag tror, det säger alltid jag och Hannah till varandra när vi tränar kickboxning, men när man springer kan man ju bara tagga sig själv och det gjorde jag. Mötte riktigt många andra löpare idag och vissa hade riktigt bra tempo, det inspirerade mig också att kämpa på ordentligt. Hade ett riktigt bra tempo hela tiden och orkade spurta bra i slutet. När jag var klar lyssnade jag av min Ipod+Nike och då sa rösten "48,58" och jag blev så glad att jag fick rysningar och värsta flinet :P. Hur underbart som helst! Detta var just rätta peppen inför Göteborgsvarvet, inte långt kvar nu alltså :). Ååååå, TAGGAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Många av mina nära och kära undrar även hur det är med min fot. Här kan ni läsa vad som hände med min fot förra veckan för er som har missat det ;). Min vänstra fot svullnade upp på vänstra sidan förra tisdagen och jag hade lite ont när jag gick och liknande. Jag blev riktigt deppig och tvingades till ofrivillig vila av nära och kära eftersom de tyckte att det var onödigt att riskera foten inför Göteborgsvarvet, nu i efterhand var det verkligen gulligt av dem alla <3. Så onsdagen tillbringades med foten i högläge hela eftermiddagen och kvällen och även under torsdagen (planerad vila) fick foten vila ordentligt. Under fredagen gick jag ut på en morgonpromenad och kände av foten för mycket för att våga ge mig ut och springa en halvmara (21,11 km) på den, så det fick bli konditionsträning på gymmet istället. Tog mig igenom 60 min crosstraining och 30 min motionscykel istället, ordentligt svettig efter det.
Nu till lördagen, min vändpunkt ;). Jag var ju uppe med tuppen för att åka till gymmet och styrketräna tidigt innan jobbet. När jag kom dit såg jag en kille/man stå i receptionen och jag har sett honom många gånger på gymmet förut. Han är personlig tränare där och jag har hört och sett att han är väldigt duktig, så jag såg min chans att fråga honom om han visste vad det var för fel på min fot. Snacka om att jag prickade in rätt person! Han höll själv på med "Ultimat running" vilket innebär att man springer ett spår på en mil åtta gånger, så han var ganska insatt i ämnet just. Han kollade min fot, vred och vände, tryckte och klämde och kom fram till att jag hade fått en blodutgjutelse, vilket var som ungefär ett blåmärke fast på foten. Det skulle behandlas med värme och massage, att foten hade legat i högläge i flera dagar gjorde ingen skillnad :P. Men det är ju inte så lätt att veta! Han gav mig en massa tips om hur jag kunde tejpa foten om jag ville, men sa också att det inte var någon fara att gå ut och springa så länge jag tyckte att det kändes bra. Han gav mig även tips på hur jag kunde tejpa för att förhindra benhinneinflammation, vad jag ska dricka efter jag sprungit Göteborgsvarvet (buljong...för att slippa kramp i vaderna), vad jag kan dricka under tiden jag springer och så vidare. Han var verkligen hjälpsam och jag var så extremt glad när jag gick därifrån! Jag tackar honom här en gång till, han gjorde verkligen min dag.
På söndagen gav jag mig sedan ut på intervallöpning och det gick finfint med foten. Tejpade dock inte foten, men kände inte av den i alla fall. Den är fortfarande lika svullen, men gör betydligt mindre ont nu. Så himla konstigt det där! Milen idag påverkade inte heller foten märkvärt, kände av det när jag trampade lite konstigt efter 6,5 km, men annars ingenting. Så jag kör på och hoppas att svullnaden antingen lägger sig eller förblir som den är, bara den inte växer :S.
Sådär, nu vet ni hur det är med min lilla fot :P. Mycket text, läs av eget intresse ;). Sov gott!
/E <3
Jag har sprungit milen på under 50 min idag, närmare bestämt 48 minuter och 58 sekunder!
Jag kan inte beskriva min känsla, det går inte att sätta ord på det jag känner just nu. Jag är så glad, lycklig, imponerad, stolt...ja, jag skulle kunna hålla på hela natten :P. Det kanske är så att vilan från det långa löppasset förra veckan gjorde sitt, vad vet jag?
Känslan jag hade innan rundan idag var att jag var seg, men när jag väl fick i mig en Celsius och lyssnade på lite peppande musik blev jag faktiskt otroligt taggad. Efter att värmen utomhus hade lagt sig lite hoppade jag i min "I-form loppet" t-shirt och mina nya löparbyxor, satte upp håret i en knut och snörade på mig skorna. Gick ner till ån och kände redan från start att jag var pigg och hade ett bra flyt. Jag VET att jag kan mer än vad jag tror, det säger alltid jag och Hannah till varandra när vi tränar kickboxning, men när man springer kan man ju bara tagga sig själv och det gjorde jag. Mötte riktigt många andra löpare idag och vissa hade riktigt bra tempo, det inspirerade mig också att kämpa på ordentligt. Hade ett riktigt bra tempo hela tiden och orkade spurta bra i slutet. När jag var klar lyssnade jag av min Ipod+Nike och då sa rösten "48,58" och jag blev så glad att jag fick rysningar och värsta flinet :P. Hur underbart som helst! Detta var just rätta peppen inför Göteborgsvarvet, inte långt kvar nu alltså :). Ååååå, TAGGAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Många av mina nära och kära undrar även hur det är med min fot. Här kan ni läsa vad som hände med min fot förra veckan för er som har missat det ;). Min vänstra fot svullnade upp på vänstra sidan förra tisdagen och jag hade lite ont när jag gick och liknande. Jag blev riktigt deppig och tvingades till ofrivillig vila av nära och kära eftersom de tyckte att det var onödigt att riskera foten inför Göteborgsvarvet, nu i efterhand var det verkligen gulligt av dem alla <3. Så onsdagen tillbringades med foten i högläge hela eftermiddagen och kvällen och även under torsdagen (planerad vila) fick foten vila ordentligt. Under fredagen gick jag ut på en morgonpromenad och kände av foten för mycket för att våga ge mig ut och springa en halvmara (21,11 km) på den, så det fick bli konditionsträning på gymmet istället. Tog mig igenom 60 min crosstraining och 30 min motionscykel istället, ordentligt svettig efter det.
Nu till lördagen, min vändpunkt ;). Jag var ju uppe med tuppen för att åka till gymmet och styrketräna tidigt innan jobbet. När jag kom dit såg jag en kille/man stå i receptionen och jag har sett honom många gånger på gymmet förut. Han är personlig tränare där och jag har hört och sett att han är väldigt duktig, så jag såg min chans att fråga honom om han visste vad det var för fel på min fot. Snacka om att jag prickade in rätt person! Han höll själv på med "Ultimat running" vilket innebär att man springer ett spår på en mil åtta gånger, så han var ganska insatt i ämnet just. Han kollade min fot, vred och vände, tryckte och klämde och kom fram till att jag hade fått en blodutgjutelse, vilket var som ungefär ett blåmärke fast på foten. Det skulle behandlas med värme och massage, att foten hade legat i högläge i flera dagar gjorde ingen skillnad :P. Men det är ju inte så lätt att veta! Han gav mig en massa tips om hur jag kunde tejpa foten om jag ville, men sa också att det inte var någon fara att gå ut och springa så länge jag tyckte att det kändes bra. Han gav mig även tips på hur jag kunde tejpa för att förhindra benhinneinflammation, vad jag ska dricka efter jag sprungit Göteborgsvarvet (buljong...för att slippa kramp i vaderna), vad jag kan dricka under tiden jag springer och så vidare. Han var verkligen hjälpsam och jag var så extremt glad när jag gick därifrån! Jag tackar honom här en gång till, han gjorde verkligen min dag.
På söndagen gav jag mig sedan ut på intervallöpning och det gick finfint med foten. Tejpade dock inte foten, men kände inte av den i alla fall. Den är fortfarande lika svullen, men gör betydligt mindre ont nu. Så himla konstigt det där! Milen idag påverkade inte heller foten märkvärt, kände av det när jag trampade lite konstigt efter 6,5 km, men annars ingenting. Så jag kör på och hoppas att svullnaden antingen lägger sig eller förblir som den är, bara den inte växer :S.
Sådär, nu vet ni hur det är med min lilla fot :P. Mycket text, läs av eget intresse ;). Sov gott!
/E <3
Kommentarer
Trackback
