K.A.O.S!
Såhär ser det nog ut i mitt huvud nu, det är så mycket att tänka på. Jag har en c-uppsats som ska in om mindre än en månad och vi har en hel del kvar att göra och alldeles för lite tid. Jag ska snart åka till London med Ellen, vilket ska bli jätteroligt, men det är så otajmat. Jag ska snart flytta ifrån Linköping, vilket innebär att hela mitt liv ska packas ihop i små flyttkartonger. Det måste rensas, slängas och packas och jag vet att det kommer att ta mycket mer tid än vad man tror. Ska sätta igång med det i helgen. Sedan till det jag faktiskt just nu tycker är jobbigast, om två veckor smäller det, då är det äntligen dags för mig att springa årets lopp, Göteborgsvarvet.

Jag har varit så PEPP inför detta varv, jag har hårdtränat i flera veckor och kämpat mig igenom en mil, en och en halv mil och ett halvt marathon under dem här veckorna. Jag har svettats, bränt kalorier, njutit, kämpat, haft ont i benhinnorna, skrattat, ramlat och lyckats. Jag är så glad över att jag kämpar, jag är stolt över mig själv. Men självklart (!) ska jag gå och stuka foten tre veckor innan loppet, under min intervallöpning. S.U.C.K. Foten är fortfarande lite svullen och gör ont i vissa lägen. Jag trodde att mina två vilodagar skulle göra susen, men inte så mycket som jag hade hoppats. Varför, varför, varför? Kunde jag inte fått ont dagen efter loppet eller något, jag är ju så mentalt inställd på att köra hårt den här och nästa vecka för att sedan "chilla" lite fram tills loppet. Imorse när jag vaknade hade jag inställningen att jag skulle ut och springa ett halvmarathon efter lunch, men när jag var ute på min morgonpromenad kände jag att det var fruktansvärt onödigt att belasta foten så mycket som man faktiskt gör under en löprunda och dessutom belasta den så i två timmar. Det är ju som upplagt för att "skadan" ska bli värre...ååå, jag är så ledsen. Jag ska kompensera den här löprundan med en timmes crosstrainer och en halvtimmes motioncykel idag, bara för att hålla igång konditionen och flåset. Vill ju inte tappa det jag kämpat för så länge nu :(. Imorgon blir det sedan styrketräning och alltså ingen belastning på foten och på söndag får vi se hur det blir. Kanske får ta mig till gymmet då också och köra cykel/crosstrainer. Jag vill inget hellre än att vara ute i naturen och springa i det fina vädret, det är FRIHET. Usch, så svårt att peppa sig själv just nu! Varför går det såhär? Jag har ingen lust...Hoppas för allt i världen att det är bra med fötterna nästa vecka, i så fall får jag ge mig på halvmarathonet på fredag när jag är i Stockholm. Håll tummarna för det, tack!

Nu plugg...hörs!
/E <3