Ingen har väl missat vulkanutbrottet på Island som påverkat flera länder? Det största problemet för Sverige är att flygplan varken startar eller landar här, vilket medför att i princip nästan alla plan är inställda. Hörde på radio igår att SAS förlorar mellan 50-90 miljoner kronor varje dag på grund av detta, det är ju rysligt mycket pengar. De människor som däremot bor på Island får hålla sig inhomhus eftersom det "regnar" aska på dem. Obehagligt! Min morbror befann sig utomlands när detta hände (i helgen) och har tagit sig hem till Sverige med tåg mm. Jobbigt för dem som är fast i olika länder och inte kan jobba eller vara med sin familj.

Jag hörde idag att vulkanen släppte iväg ännu ett askmoln vilket har medfört att nästan alla plan på Arlanda är inställda även idag, förutom det till Island konstigt nog. De sa också på nyheterna att askan nu skulle övergå i lava vilket inte ska hindra flygtrafiken mer och det känns ju som en stor lättnad. Speciellt för alla dem som jobbar inom flyget eller de som flyger mycket inom arbetet. Själv är jag glad om allting funkar som det ska när jag och tjejerna ska till Milano i början av maj. Jag är fortfarande lite orolig.

Det är konstigt egentligen hur naturkatastrofer kan ske så plötsligt, utan förvarning. Tänker speciellt mycket på Tsunamin 2004 i Thailand m.fl. Jag befann mig faktiskt i Thailand när detta hände, närmare bestämt i Kata Beach (Phuket). Tänkte berätta om dagen då det hände;
Under frukosten så pratade vi om att åka ut till olika öar med båten, men eftersom min syster mådde dåligt fick vi strunta i det. Självklart var vi lite sura över det, men det kan ju ha räddat våra liv. Kommer ihåg att jag stod i bikini och smörjde in mig med solkräm när mamma kommer inrusande och säger att vi måste upp på översta våningen på hotellet. Det hade varit en flodvåg. Jag kan inte säga att jag fattade vad det var, men det lät ju inte så bra. Hoppade i lite kläder och slängde upp alla sakerna på sängen ifall det skulle komma in vatten på hotellrummet. Thailändare som var anställda på hotellet och runt omkring bara släppte allt och hoppade på sina mopeder eller in i sina bilar och åkte till sina familjer. De svenskar som arbetade på hotellet sa att en till flodvåg var på väg och att vi var tvungna att gå upp i bergen. Så där satt vi i bergen med en massa andra männsikor. De hämtade frukt, bröd och vatten i bilar så att vi skulle klara oss under dagen. Tror att vi satt i 8 timmar eller något i stekande sol. Människor runt omkring pratade om att det var "värsta äventyret" eller "vad man kommer skratta åt det här sedan", vi hade ingen aning om omfattningen av det hela. När vi väl gick ner från bergen så gick vi till stranden och kollade, vilken förödelse. Trasiga hotell, båtar på stranden, massa bråte överallt. Det var riktigt hemskt, men vi såg ingen som hade dött. Vi förstod nog inte riktigt fortfarande hur stort det var och jag fick samtal från kompisar i Sverige som frågade om jag mådde bra osv. Sedan fick vi se på tv och såg då att det var flera andra områden där människor hade dött, skadat sig och blivit av med allt de ägde. Så hemskt! Inte fören vi kom till Sverige förstod vi omfattningen på riktigt och då mådde man lite psykiskt dåligt. Jag har hört om människor som förlorat sina föräldrar, sin man, sin hustru, sina barn osv. Det är så hemskt! Och vi hade tur. Vi klarade oss fint alla fyra och allt på grund av att syster mådde dåligt (säger vi i alla fall). Detta är hur jag kommer ihåg det hela, tänk på att det var 6 år sedan.

Det värsta jag läste efteråt var en skribent i Svenska Dagbladet som skrev om att han hade fått kliva över döda kroppar i Kata Beach. Det var ett stort uppslag i SVD, en enligt mig väldigt seriös tidning, där han ljög folk upp i ansiktet. Läge att ljuga under denna period? Knappast! Det var inga döda kroppar på stranden i Kata Beach och jag förstår inte vilken hemsk människa som skulle hitta på något sådant. Det var fruktansvärt skrivet.

OJOJOJ, vad långt detta blev :P. Läs av intresse ;).
/Elin